3 juni 2012
Hej allihop, här är världens sämsta bloggerska(skulle egentligen aldrig kalla mig för bloggerska, har snarare en blogg jag kladdar på när jag känner för). Jag har haft ett fartfyllt liv där jag inte suttit still en sekund, jag har festat, jobbat och sovit alldeles för lite, jag tog till och med en tripp till Sthlm för att jag inte ville sitta hemma i tre dagar från jobbet. Jag har seriöst festat varje helg sedan i slutet på januari(med undantag för 2, 3 helger), min sömn har blivit värre, min plånbok mindre, jag har gått upp i vikt trots att jag kämpade för och gå ner osv. Jag har väl mer eller mindre tagit varje festtillfälle i akt och stuckit ut kan man väl säga. Dessutom dricker jag åtminstone en halv liter sprit varje gång, kanske inte det bästa och göra va? Jag ska inte bara skylla på alkohol och festande, jag försöker bara skapa en liten bild för er om hur mitt liv varit under den senaste tiden. Jag fick ett till jobb för ca en och en halv vecka sen, jobbade 7 dagar i streck och som mest 11 timmar på ett dygn, från att gå och göra ingenting(8 timmar jobb i veckan om man ska vara korrekt). Då går vi över till sömnen som har minskat med tiden, det kunde börja med att jag sov kanske 6 timmar per natt, efter att ha sovit runt 8 innan. Men sömnen drogs det ner på, jag valde att prioritera varje ledig stund till att umgås så mycket som möjligt med mina vänner på ett eller annat sätt eftersom jag börjat jobba så mycket. Sömnen gick ner som minst till 2 timmar per natt. Så jag kunde alltså sova 2, 3, 4, 5 eller 6 timmar per natt. Jag hade möjligheten att sova längre men jag kunde inte somna om heller, min kropp var tydligen uppe i högvarv eller något, så jag piggnade till så fort jag vaknade, hade jag druckit så vaknade jag dessutom upp full. Natten till fredag, efter att ha druckit tonvis med alkohol, sovit ca 6 timmar natten innan och natten innan det 2 och en halv timme, gick jag och la mig klockan 7 på morgonen, vaknade upp halv tio och gjorde mig i ordning, följde med på Studentutspring då jag ändå skulle börja jobba klockan 4. Drog in till stan för att käka innan jag började jobba, kunde varken äta eller dricka, allt som allt den dagen så hade jag endast druckit en kaffe och några glas mjölk. Jag kände mig sjukt seg och däckade på bordet mitt inne på Burger King i centralen. Sedan började jag känna typ som en vibration under huden gå från huvudet och ner till fötterna och jag började skaka. La mig ner för att ta det lugnt eftersom att andningen började öka hastigt, till slut fick jag inget stopp på det. Jag hyperventilerade(skakade), grät, skrek att jag skulle dö och var inte kontaktbar. För mig som ville svara mina vänner kunde bara göra det vissa gånger, men jag hörde att de försökte prata med mig men jag kunde verkligen inte svara. Dem ringde ambulansen och dem kom dit efter att jag legat där och haft ångestattack på ångestattack i en halvtimme. Dem började skrika på mig, jag kunde fortfarande inte svara, sedan tar dem och kör upp en plastbit i ansiktet på mig och jag tror ju självklart att dem försöker döda mig så jag börjar störtlipa. Jag slutade så småningom med den hastiga andningen, hyperventilationen osv och bara däckar av, dem lyfter ut mig på en bår och jag får åka ambulans till Sahlgrenska, och vänta där i sju timmar för att få reda på att jag fått en panikångestattack och för att dem ska berätta för mig att jag ska åka in igen om det händer upprepade gånger och att jag då kommer att få kontakt med psyket osv. Nu kunde dem inte göra någonting annat förutom att skriva ut sömnmedicin.
Den där attacken var det värsta jag varit med om och eftersom att jag fick höra att det var väldigt vanligt bland tjejer i 20 års åldern med samma livsstil att råka ut för panikångest attacker så ville jag dela med mig av min upplevelse för att få kanske 1 person att tänka till, kan jag se till att 1 tjej mindre råkar ut för detta så är jag nöjd. Egentligen borde ju inte någon få uppleva något sådant och jag önskar inte min värsta fiende detta. Det är helt ofarligt för kroppen och råka ut för det men jag kan lova att det känns som om du kommer dö och som om hela din kropp håller på och sprängas inifrån på något vänster. Känslan är väl obeskrivlig, men sjukt äcklig. Ta hand om era kroppar, sov ordentligt, tutta inte i era kroppar för mycket skit och ta det lugnt framförallt, ha en vilodag i veckan där ni ligger och läser, sitter framför datorn osv. Jag får ju psykbryt i mitt huvud för att jag är hemma själv och ligger i min säng klockan 13 på dagen, men alla behöver ju det åtminstone 1 dag i veckan. Jag har inte haft mycket av dem där ligga hemma och bara vara i en hel dag sedan slutet av september då jag var i ett förhållande. Sen jag blev singel har jag ju sprungit runt hela tiden, alltid haft folk runt omkring mig osv. Innan jag slutar skriva vill jag bara att ni känner efter i era kroppar om ni lever ungefär likadant som jag gör, innan ni råkar ut för en attack så att ni kan ta det lugnt innan någonting sker. Gör alltid det som är bäst för er hälsa i första hand, tar ni andra i första hand alla gånger kommer ni snabbt inse att det inte håller i längden. När hälsan står på spel är det inte lätt att finnas där överhuvudtaget. Sen vill jag bara tacka en av mina vänner för allt stöd. Hon åkte med mig in till sjukhuset, hon har varit med mig sen till för någon timme sen. Älskar dig, men det finns inte många sådana vänner.
Kommentarer
Trackback
