Cilla

Ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv, ett av de bästa valen gällande mitt utseende kanske jag ska säga så att det inte låter lika ytligt, är att göra ögonfransförlängning! Jag vaknade upp i morse och kände mig som dem ser ut på tv när dem är nyvakna, vacker och fixad. Det gröna i mina ögon kommer även fram mer, om det är positivt eller negativt vettejagfan men att inte behöva mascara känns asbra. I morgon är det en fullt upp dag iallafall och det är lite ärenden som ska springas innan man sticker iväg för och ha kul och fira Pysen som fyller 20! Om några timmar är det bara en liten småtting som inte kan gå på bolaget förrän i september. Orkar inte med hur fort tiden går och hur fort vi alla växer upp. De e så helt enkelt.

Vet ni vad jag bestämt mig för? Att börja göra lite videor då jag fixar håret på folk... Jag är jävligt duktig på och styla hår så jag tycker att jag borde dela med mig. Det finns säkert några därute som älskar att fixa hår och inte vet riktigt hur de ska gå till väga så jag ska hjälpa dessa människor som inte är världsbäst... ÄN!

Känns helt okej att vara ledig efter 18 tim jobb på 2 dar. Hade kunnat jobba idag med, men fick vara ledig och det känns awesome! Tänkte dra hem till Nea och så får man se till att dra dit Lindosh med, tänkte laga LCHF pannkakor med grädde och jordgubbar, fuskade ju igår med ett meal på BK efter att ha ätit en JAPP på jobbet. Hjärnan funkade ju inte och jag kände nästan abstinensen, yrsel osv. Därför har jag bestämt mig för att ta en dag i veckan/varannan vecka för att få äta eller dricka vad jag vill. Fungerar det inte och det slutar med att jag åter bombar kolhydrater igen så blir det strikt LCHF ännu en gång tills jag nått min målvikt. Men om detta under all förmodan fungerar så får jag se om jag rekommenderar det till andra. Sockersuget kommer förmodligen att öka dagen/två dar efter men då handlar det ju om envishet(vilket jag mer än har som egenskap). Fan jag känner för en powernap, kolhydraternas fel att jag är så trött kanske? På tal om inget så ska jag fan ta och hänga på Götaplatsen på torsdag! Och kanske MTVs efterfest på Trädgårn, måste höra med de andra bara. Kan ta och fetingglömma att fira midsommar.

Hej svejs alla små barn. Idag blir det jobb för hela slanten precis som igår! Känns lite bättre idag dock, nu när solen lyser in genom fönstret och jag sovit lite bättre i natt. Jag förstår inte själv hur jag kunnat utveckla dem här jävla sömnproblemen, tror att det handlar om att jag inte sover tillräckligt djupt för att hjärnan överanalyserar dygnet runt eller något. Jag behöver verkligen en semester, och det ska jag ta och ordna längre fram, två veckor sol och bad dvs. Och körkort! Sedan ska man vidare i livet, man måste ju alltid kämpa för att ta sig högre, och absolut inte nöja sig någon gång. Kände att jag behövde skriva av mig bara rent allmänt. Kom ihåg två saker: Man är alltid ensam och folk finns där så fort dem behöver dig, jag står fast vid det och får det bekräftat mer och mer för varje dag som går.

Rosa toppar ♥

Hej svejs! Vet ni vad jag funderar på? Jag funderar på att skaffa en anonym blogg och vara jätteprivat, dvs blogga om sådana saker som jag aldrig skulle göra under mitt namn. Ni hajar nog vad jag menar. Jag funderar faktiskt grovt på det. Jag undrar om någon kommer kunna lista ut att det är jag isåfall? Hade ni kunnat det tror ni?

Hej allihop, här är världens sämsta bloggerska(skulle egentligen aldrig kalla mig för bloggerska, har snarare en blogg jag kladdar på när jag känner för). Jag har haft ett fartfyllt liv där jag inte suttit still en sekund, jag har festat, jobbat och sovit alldeles för lite, jag tog till och med en tripp till Sthlm för att jag inte ville sitta hemma i tre dagar från jobbet. Jag har seriöst festat varje helg sedan i slutet på januari(med undantag för 2, 3 helger), min sömn har blivit värre, min plånbok mindre, jag har gått upp i vikt trots att jag kämpade för och gå ner osv. Jag har väl mer eller mindre tagit varje festtillfälle i akt och stuckit ut kan man väl säga. Dessutom dricker jag åtminstone en halv liter sprit varje gång, kanske inte det bästa och göra va? Jag ska inte bara skylla på alkohol och festande, jag försöker bara skapa en liten bild för er om hur mitt liv varit under den senaste tiden. Jag fick ett till jobb för ca en och en halv vecka sen, jobbade 7 dagar i streck och som mest 11 timmar på ett dygn, från att gå och göra ingenting(8 timmar jobb i veckan om man ska vara korrekt). Då går vi över till sömnen som har minskat med tiden, det kunde börja med att jag sov kanske 6 timmar per natt, efter att ha sovit runt 8 innan. Men sömnen drogs det ner på, jag valde att prioritera varje ledig stund till att umgås så mycket som möjligt med mina vänner på ett eller annat sätt eftersom jag börjat jobba så mycket. Sömnen gick ner som minst till 2 timmar per natt. Så jag kunde alltså sova 2, 3, 4, 5 eller 6 timmar per natt. Jag hade möjligheten att sova längre men jag kunde inte somna om heller, min kropp var tydligen uppe i högvarv eller något, så jag piggnade till så fort jag vaknade, hade jag druckit så vaknade jag dessutom upp full. Natten till fredag, efter att ha druckit tonvis med alkohol, sovit ca 6 timmar natten innan och natten innan det 2 och en halv timme, gick jag och la mig klockan 7 på morgonen, vaknade upp halv tio och gjorde mig i ordning, följde med på Studentutspring då jag ändå skulle börja jobba klockan 4. Drog in till stan för att käka innan jag började jobba, kunde varken äta eller dricka, allt som allt den dagen så hade jag endast druckit en kaffe och några glas mjölk. Jag kände mig sjukt seg och däckade på bordet mitt inne på Burger King i centralen. Sedan började jag känna typ som en vibration under huden gå från huvudet och ner till fötterna och jag började skaka. La mig ner för att ta det lugnt eftersom att andningen började öka hastigt, till slut fick jag inget stopp på det. Jag hyperventilerade(skakade), grät, skrek att jag skulle dö och var inte kontaktbar. För mig som ville svara mina vänner kunde bara göra det vissa gånger, men jag hörde att de försökte prata med mig men jag kunde verkligen inte svara. Dem ringde ambulansen och dem kom dit efter att jag legat där och haft ångestattack på ångestattack i en halvtimme. Dem började skrika på mig, jag kunde fortfarande inte svara, sedan tar dem och kör upp en plastbit i ansiktet på mig och jag tror ju självklart att dem försöker döda mig så jag börjar störtlipa. Jag slutade så småningom med den hastiga andningen, hyperventilationen osv och bara däckar av, dem lyfter ut mig på en bår och jag får åka ambulans till Sahlgrenska, och vänta där i sju timmar för att få reda på att jag fått en panikångestattack och för att dem ska berätta för mig att jag ska åka in igen om det händer upprepade gånger och att jag då kommer att få kontakt med psyket osv. Nu kunde dem inte göra någonting annat förutom att skriva ut sömnmedicin.