Cilla

Okej man kan inte påstå att någons åsikt är fel, för en åsikt kan aldrig vara fel. Jag håller självklart med om att bilderna däruppe är lite läskiga(o Nicole något mindre läskig än de övriga). Men då kommer vi till bilderna där nere. Dem tre första bilderna är aaaaawesome! Men come on. Marilyn Monroe? Hon har nog ett av de vackrare ansikten men kroppen? Jag är medveten om att det var vackert då, men nu? Nej nej nej. Jag fattar inte hur människor kan föredra det, eller Kim Kardashian, Beyonce osv. Det är en sak och ha en vacker kropp, men celluliter, bristningar och elefantlår hör inte dit enligt mig. Självklart ska man inte heller ha lår som är lika smala som midjans smalaste punkt, men lite propetioneligt kan det ju vara. Lite skillnad men inte för stor, om ni förstår? Jag fattar inte varför människor måste vara antingen eller? Kan man inte vara någonting emellan överviktig, opropetioneligt och smal? Det värsta är nog att vara mittemellan för då är man väl både för tjock och smal på samma gång? Nej, man behöver väl inte ha size 0 i kläder, men man behöver väl inte heller ha XL på allt? Varför inte ligga på XS, S och M(beroende på vilken benstruktur man har)? Smaken är som baken och nu kommer väl jag kalla folk med storlek XL för tjockisar men så är inte fallet. Jag fattar inte varför man måste vara antingen eller bara. Jag tycker att de människor som är allmänt feta, sitter hemma, nyper sig i fläsket och slänger i sig massa skit och sen kallar folk för smala för att de ser hälsosamma ut, kan dra sig utåt och motionera lite istället för att hacka ner på andra. Många pratar om att man ska vara en bra förebild och inte missbruka till exempel. Men ett matmissbruk drabbar också barnen om man har några. Tänk er själva, att ha en massa sötsaker i skafferiet, lättåtkomligt för barnen, sitter och äter en massa själv(barn gör inte som vuxna säger, utan som vuxna gör). Det är klart att barnen äter samma mat, äter mycket sötsaker för att de tror att det är rätt. Sen slutar de som diabetiker, överviktiga, mobbade osv. Bara för att man är överviktig så är det inte rätt att bli mobbad, men man ska väl inte ge barnen en anledning till att vara utanför? Och barnens hälsa ska dessutom alltid gå först. Så jag hänger med på Anna Ankas uttalande om att det är själviskt att vara "tjock" även om jag inte tycker om henne i övrigt speciellt mycket. Lite kött på benen får man faktiskt ha, men det betyder inte att man ska väga 85 kilo om man är 160 cm lång och har en smal benstomme. Då är man ÖVERVIKTIG. Lagom är alltid bäst. Det jag ville komma fram till är att man inte behöver stå för motsatsen när man inte gillar en sak, ibland är det bäst att ta lite av motsatsen och lägga på det på det man inte gillar för att hitta en balans. Här har ni iallafall några kroppar JAG tycker är aaaaassnygga. Smaken är som baken dock.

PS: Jag förstår att bilden står för skillnaden mellan idealet då och nu. Men detta är vad som framkommer i mitt huvud.

Inte för mycket, inte för lite