speachless
Jag har inte den blekaste om vad jag ska skriva om. Tankarna rullar runt i 1520 km i timmen och trots det är jag helt tom på ord. Vissa saker man inte förväntar sig händer på en hundradelssekund och plötsligt är tankarna på ett helt annat håll. Jag vet inte hur många som vet det men jag har nog fått tänkandets förmåga och det tar livet av mig. Jag har visserligen fått talets och skriftens också men inget av dem två sistnämnda går mig på nerverna, medan min hjärna får mig att bli snurrig på grund av att jag tänker alldeles fööör mycket. Jag som annars har mina kontrollbehov när det kommer till mitt liv kan gå under marken pga en bagatell. En sådan stund är kommen och jag känner inte för annat än att gå i ide, inte för att det handlar om något negativt, det är inte speciellt positivt heller för den delen. Jag saknar någonting. Vad jag saknar tror jag inte ens att jag själv vet. Det jag vet är vad jag skrivit ner här. Det jag kommer att lära mig är upp till framtiden...
Kommentarer
Trackback
