Cilla

Jag förstår mig inte på mig själv. De flesta känner väl antagligen samma sak tusen gånger om dagen. "Ångra aldrig det du gjorde, utan det du inte gjorde" är precis det uttryck som bitit mig i baken. Jag börjar ångra det jag bangar(det är väldigt få saker jag bangar), men när det kommer till ämnet killar så är jag alldeles för blyg och tillbakadragen, kommer aldrig hitta någon om jag fortsätter såhär haha. Inte för att jag letar och vill stressa in i något men jag menar bara att jag ångrar det jag inte gör, typ som om man skulle vilja ragga på någon snygging på krogen så skulle jag aldrig gjort det. Kan ragga åt mina vänner, men inte åt mig själv, dessutom får ingen ragga åt mig heller. Jag vill aldrig behöva känna att jag inte gjort något utav mitt liv, att jag inte tog tillfället i akt osv. Men ändå vänder jag mig själv ryggen. Jag är så himla bra på att pusha mina vänner till att göra saker som dem inte vågar och tydligen fungerar mitt pushande de flesta gånger, men det finns ingen jävel som kan pusha mig(min envishet) och jag kan inte pusha mig själv. Jag är nog rädd för att bli avvisad, att få ett nej eller att göra bort mig i de flesta sammanhang. Skulle jag bli det så känns det som om det var onödigt att jag gjorde något överhuvudtaget. Jag vill veta att allt lönar sig, annars är det inte värt det. Jag borde istället ta och lära mig att chanser inte kommer och går, utan att om en chans kommer så ska man ta den, för man vet aldrig om den kommer tillbaka på rätt tidpunkt nästa gång eller överhuvudtaget, och att det inte är värt att låta chanserna flyga iväg. Jag ska försöka göra något som jag vill men inte vågar vid nästa tillfälle, vad det än är. Jag måste bryta min största rädsla...