Cilla

Jag vet det sättet jag har lättast att uttrycka mig på. Genom sången. Fan vad jag älskar att sjunga. Fan vad jag älskar att lära mig det. Okej jag kanske är rätt bra på att uttrycka mina känslor när jag är full, men sången för mig är som att vara hög, som att sväva. Som på musiken idag när jag och Linda sjöng. Man bara skriker ut sina känslor, skriker ut sin smärta. Jag önskar att jag kunde skriva ut alla mina tankar här, men det vore inte rätt. Rätt är det, men det kan skapa snack, och snack innebär problem. Jag har lättare för att blogga än att skriva dagbok så dagboken är utesluten. Jag ska få ordning på mitt liv, jag ska kunna älska igen oavsett hur sviken jag blivit. Jag har gått vidare, men jag måste göra det helhjärtat. 3 veckor har det gått och för varje dag som går blir det lättare att inse att vi inte hör ihop. Jag måste få sjunga ut det, skrika ut det för att dämpa på smärtan som sagt. Det finns så många sätt att göra det lättare för mig, jag måste bara hitta det avslutande sättet...