30 juni 2010
Jag måste bara tala om att denna dagen är en av de sorgligaste i hela mitt liv. Hur överlever man 34 dagar utan den man älskar? Någon som vet och kan svara på frågan? Jag har lust och gå i ide tills de dagarna är över. Visst jag kanske inte är den personen som visar uppskattning jämt och ständigt, men jag har faktiskt känslor, jag uppskattar allt från fina ord till en diamant. Fast nu hade det räckt och ha min älskade här. Vems axel ska jag luta mig mot och vem ska jag tjafsa med för att sedan bli vänner igen? Så många frågor men noll svar. Jag kommer nog vara helt depressed under någon månad nu. Många ställer mig frågan om jag skulle kunna leva resten av mitt liv med honom och jag brukar alltid svara att det som händer händer, om det blir så så blir det så osv. Men nu känner jag att jag vill ha honom vid min sida och aldrig släppa honom, aldrig låta honom gå hem eller någon annanstans. Fast jag känner väl så man borde känna? Jag ska nog börja träna arslet av mig så jag har en aktivitet för mig under tiden jag är ensam. Det är nog så jag känner mig, ensam.

En sak är säker, jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar dig nu. Det värsta är att det inte hunnit gå en timme sen du gick. Älskar dig. You make me complete.
Kommentarer
Trackback