Cilla

Jag har ett tomrum som blir större för varje dag men jag har även hoppet som också blir större för varje dag. Alltså en positiv och en negativ känsla på samma gång. Jag hatar kombinationer av känslor just för att man inte vet hur man ska reagera eller hur man ska må, det bara blir något konstigt mittemellan allting och jag avskyr det. Jag hatar att inte ha kontroll, att inte veta hur jag ska känna, hur jag ska bete mig, vad som är passande att säga. Det bara blir som det blir, jag försöker vara glad samtidigt som jag slänger ur mig väldigt onödiga kommentarer emellanåt. Jag är egentligen bara väldigt passiv, jag vill inte lyssna på andra, orkar inte bry mig om folk och jag har inte tid för att lösa andras problem. Jag verkligen tvingar mig själv att vilja, orka och ha tid, bara för att vara en bra person. Det är verkligen svårt att göra saker, det är omöjligt att vara lycklig när man har ett tomrum. Att försöka och göra sitt bästa är tillräckligt för mig men inte för andra. Efter att ha pressat mig själv till att vara en bra person så vill jag faktiskt att mitt tomrum ska fyllas och försvinna. Tyvärr går det inte att fylla det när en av de största delarna av ens liv inte finns på plats...