1 juli 2010
God morgon alla kära. Solen skiner utanför fönstret och allt borde vara underbart. Men icke sa nicke. Jag mår skit. Han åkte igår men det känns som om han varit borta hur länge som helst. Vet seriöst inte hur jag ska klara av 34 dagar till. Det är inte så att jag sitter och gråter men jag känner mig tom. Han finns inte 20/30 minuter ifrån mig med vagn och buss längre. Någon som har tips på hur man känner sig mindre ensam? Jag vill rycka upp mig och det funkar när jag inte sitter hemma ensam, men jag måste ju vara ensam emellanåt. Tyvärr. Allt jag vill göra är att ringa honom. Får tyvärr vänta till ikväll. Suck
Kommentarer
Trackback
