RIP
Morgonen/natten till den 27 december hände detta. Tre dagar innan Nancy mördades. Båda var 18 år gamla och skulle ta studenten i vår(är inte säker om flicka nummer två skulle göra det, men eftersom hon också är född 91 så antar jag det) och det hade bara varit början på deras resa genom livet. Men tyvärr rycktes dem ifrån oss, hastigt och utan förvarning. Man borde inte gå bort före sina föräldrar, det är inte meningen att det ska vara så. En av tjejerna gjorde visserligen ett val och tog en risk när hon satte sig i en bil där föraren var påverkad av alkohol, men det har väl folk gjort utan och dö? Nancy gjorde inget val överhuvudtaget, det enda valet hon gjorde var att gå hem ensam(troligen ensam) och prata med sin kompis i telefon. Något som vi flesta tjejer brukar göra när klockan är mycket och vi går någon väg där det inte rör sig så mycket folk.
Jag tycker att det är synd att två unga tjejer ska gå bort, men det finns ingenting vi kan göra åt det nu. Vi kan lära oss av det som hände de två flickorna. Vi kan välja att åka spårvagn/buss istället för att åka med en påverkad förare och vi kan välja att ta sällskap hem av en kompis eller be våra föräldrar hämta upp oss. Jag tror inte att de vill att de som hände dem ska hända någon annan, alltså hedrar vi dem genom att tänka på dem och inte göra det dem gjorde.
Den flickan som är med i artikeln är som sagt 18 och gick i min parallellklass i sexan och sjuan. En tjej jag umgicks med i 7:an var bra kompis med henne och en annan tjej. Så jag har pratat med tjejen och jag har suttit vid samma matbord osv, jag kan inte påstå att jag kände henne men jag vet vem hon är/var. Det är obegripligt att så unga människor går bort, jag har dock inte hört vem killen i artikeln var eller något annat. Folk pratar mer om Nancy känns det som. Något som gör mig rädd och försiktig är att det kunde hänt mig eller någon i min närhet. De här tjejerna var uppenbarligen någons bästa kompis, det kunde ju lika bra varit min bästa kompis. Och det är ju någons klasskamrat, det kanske blir min nästa gång. Mina tankar går till de anhöriga, hur kan de må egentligen? Jag vill inte ens tänka tanken. Jag har hört att det värsta som kan hända en människa är att förlora ett barn. Jag förlorade min farmor för några år sedan och det gör fortfarande ont när jag tänker på det, om det värsta som kan hända är att förlora ett barn, hur f*n ont gör inte det då? Gud tog tillbaka två änglar och lärde oss på jorden en läxa(eller ah två). RIP Nancy & Johanna
It is when we truly understand that we have a
limited time on earth, and that we have no way of knowing
when our time is up, that we will begin to live each day to the
fullest, as if it was the only one we had.
Kommentarer
Trackback
