Cilla

Jag har suttit med en bild på farmor och tänt ett ljus för henne här hemma. Jag pratade även lite med henne och jag hoppas att hon hörde vad jag sa. Det är hemskt när en sådan fin människa ska försvinna, att man aldrig mer kommer att få träffa personen, höra personens röst, krama personen, bli nypen i kinderna och få en massa pussar. Jag saknar det, jag saknar min farmor. Vet inte varför det känns som om en hel del saker skulle varit bättre om hon fortfarande levt, kanske för att man inser hur mycket lycka en person skänkt en själv, tyvärr är det ofta försent då. Jag älskar att ha någon däruppe som vakar över mig och det vet jag eftersom jag hade änglavakt då jag var med i en bilolycka då jag var tolv, då fanns farmor där det vet jag. I mina ögon kommer hon alltid vara den vackraste människan och min förebild. Man säger att en människa inte kan vara perfekt, men det var och är min farmor. Jag ska i alla fall föra hennes namn vidare när/om jag får en dotter inshallah och hoppas på att min dotter blir en lika fin människa som min farmor. <3