Im so f*cking sorry
Ja, jag ber om ursäkt för min dåliga uppdatering. Sov hos Älsklingen i natt och så glömde jag ju såklart datorn eller jag hann inte ta med mig den rättare sagt. Nu sitter jag hemma hos pappa, han sticker ju utomlands imorgon, kommer sakna honom. Fast han är ju åter om tre veckor så det är lugnt. Jag har suttit och tittat på massvis med gamla bilder och lyssnat på massvis av gamla låtar och så har jag insett hur mycket jag saknar allt, varenda liten kotte jag har så lite som sprungit på någon gång. Jag saknar att allt kändes så enkelt, att man inte tänkte ett skit på morgondagen. Jag ångrar att jag inte tog vara på den tiden och så ångrar jag att jag inte har kontakt med alla från förr. Men tiden har gjort sitt, det finns inget annat val än och ryckas med. Jag fyller ju snart arton, jag längtar dit, men jag vill inte bli myndig och vuxen, jag vill vara en bråkig tonåring som inte vet vad hon ska ta vägen. Och så vill jag vara den tonåringen som umgås med alla vänner dag in och ut, jag vill fortfarande vara den lilla 14/15 åringen som dricker i parker varje fredag(som man suttit och längtat till). Men man måste ju växa upp från allt det, och så småningom kliver jag ju in i vuxenvärlden, man kan ju inte hjälpa att man blir äldre, även om jag helst hade velat stoppa klockan för längesen. Jag saknar er alla mer eller mindre, vi kanske inte pratar så ofta men ni förblir ihågkomna. Jag ska komma ihåg varenda minne, de bra och det dåliga. När jag sitter med jobb, man och barn ska jag sitta och skratta åt allt det vi gjorde. Glöm aldrig allt det bra jag sagt till er, oavsett om ni varit nära med mig eller inte. Jag menar det fortfarande. jag är ju trots allt samma person fast lite äldre...
Då Nu
